Att bli framgångsrik som uppstickare inom finansvärlden och skapa en förmögenhet, kan leda till obehagliga konsekvenser. Utvecklingen följer sin egen dramaturgi. Först omnämnd i pressen som en hjälte, varefter följer granskning och ifrågasättande. Om den allra minsta oegentlighet upptäcks kan rättegång och dom bli följden. Alexander Ernstberger är inte den ende som drabbats av detta öde.
Fakta om Alexander Ernsberger
| Född | 1986 |
| Utmärkelse | Årets Unga Entreprenör 2015 |
| Utbildning | Oavslutad gymnasieutbildning |
| Karriär | Styrelseordförande i Allra |
| Straff | Dömd i hovrätt för mutbrott, trolöshet mot huvudman med mera |
Förmögenheter som gick i sank
Finansvärlden har fått uppleva många skandaler, där mer eller mindre skrupellösa personer kunnat ta sig fram. Åtminstone har detta varit en möjlighet under en tid. Stora förmögenheter har grundlagts i samband med krig eller vid ekonomiska depressioner. I modern tid påminns vi om Kreuger-imperiet som föll ihop i anslutning till börskraschen år 1929. Ivar Kreuger hade byggt upp en enastående internationell företagsgrupp, där kärnverksamheten till stor del bestod av tändsticksmonopol i olika länder.
Under andra hälften av 1900-talet började en ny typ av unga företagare framträda. Lite nedlåtande kallades de för “klippare”. De köpte upp företag som hade slumrande tillgångar och lyckades bygga upp mindre konglomerat. Flera av dessa företagsbyggare blev oerhört framgångsrika och har dessutom aldrig drabbats av konkurser eller rättsliga efterspel. Tvärtom har de med all rätt hyllats för sin förmåga.
På 1980-talet dök en främmande fågel upp på svensk finansmarknad, nämligen Refaat el-Sayed. Han hade i uppdrag att sälja en penicillin-fabrik, men lyckades inte. Istället köpte han den själv med lånade pengar. Med bolaget som bas byggde han på kort tid upp en verksamhet som enligt uppgift gjorde honom till en av Sveriges rikaste personer. Men sagan tog slut. Olyckligtvis hade denne formidable entreprenör uppgett att han hade doktorerat inom bioteknik, vilket inte stämde med verkligheten. Granskning av hans verksamhet visade på oegentligheter och en fängelsedom blev påföljden.
Alexander Ernstberger – från utbildning till dom
Alexander Ernstberger har gjort en häpnadsväckande resa som finansman:
- Avhopp från gymnasiestudier
- Grundar bolaget Svensk Finansservice som 22-åring tillsammans med David Persson-Rothman
- Namnbyte av bolaget till Allra efter att ha fått kritik från Konsumentombudsmannen
- Får tillstånd från Finansinspektionen att förvalta fonder
- Allra förvaltar pensionsfonder åt 130 000 sparare med ett kapitel på 19 miljarder
- 40 % av Allra ägs av Ernstberger och Persson-Rothman
- En börsintroduktion planeras år 2015 och kända personer från näringsliv och politik rekryteras till bolagets styrelse
- Allra granskas och misstankar om brottslig verksamhet läggs fram i media
- År 2017 kastar Pensionsmyndigheten ut Allra som pensionsförvaltare och företrädarna för bolaget polisanmäls
- I oktober 2017 häktas Alexander Ernstberger
- Efter en rad stämningar mellan olika parter fastställer Svea Hovrätt sin dom, där Ernstberger och flera av hans medarbetare döms till fängelse.
Alexander Ernstbergers villa
Vi kan fråga oss vad som gör en ung och uppenbarligen begåvad man till brottsling. I någon intervju har Ernstberger nämnt att han ville ta revansch och visa att han trots misslyckade studier skulle kunna ta sig fram. Men rikedom kan sticka i ögonen på andra. När han köpte en villa för en köpeskilling på 50 miljoner kronor blev det “too much” för pressen. Alexander Ernstbergers villa har han i samband med de rättsliga tvisterna överlåtit på sin fru.
Kan en person bli förblindad av sina framgångar? Det behövs ingen psykologisk utbildning för att gissa att så är fallet. För vissa är det nödvändigt att visa upp sin nyrikedom och posera framför kameran med familj, flickvän eller fru. Att leva efter devisen “verka men inte synas” har uppenbarligen inte gällt för Ernstberger och förmodligen inte heller för hans närmaste kompanjoner och medarbetare.
Rättskipning eller flashback
Har vi rätt att döma Alexander Ernstberger? Rättskipningen tar naturligtvis domstolarna hand om, men kan det finnas förmildrande omständigheter i fallet. Var verkligen Ernstberger medveten om att han och Allra gjorde sig skyldig till oegentligheter? Och varför kunde han inte få hjälp av sin namnkunniga styrelse? I den fanns ju till och med en tidigare justitieminister. Sanningen är kanske att styrelsen var förd bakom ljuset och hade som huvuduppgift att fungera som en fasad utåt.
Vad gör Alexander Ernstberger idag? Han blev dömd till fängelse i sex år. Därutöver ska han betala skadestånd och har fått näringsförbud i tio år. Han har svårt att få permission och trots att han och frun är föräldrar till flera barn, fick han inte lämna fängelset när hustrun skulle föda det senaste barnet. Den som bemödar sig om att följa Alexander Ernstberger på flashback kan finna många nedlåtande omdömen med rubriker som “pojken som tappade guldbyxorna”.
